vinterrally i all ära, men jag föredrar det framför tvn istället för att uppleva det själv bakom ratten. det som ska kallas för e4an här i stan, liknade snarare en gropig oplogad väg som inte ens håller måttet för terrängfordon. vindrutetorkarna frös fast så sikten var lika med noll. när man sedan skulle bege sig till lilli på födelsedagsfika (grattis igen♥) så hittar man ingen bil, utan endast en stor hög med snö på uppfarten. bara att leta upp sopen och börja gräva, efter en kvarts sopande så hittar man äntligen igen nyckelhålet och inser efter xantal försök att biljäveln inte går att låsa upp eftersom motorvärmaren valt att kolavippa och bilen är genomfryst= SOPANDET I ONÖDAN. ringer tilda och lånar deras bil, med ett tålamod som överskridit bristningsgränsen för länge sedan väljer jag att sätta mig på min cykel och trampa mot tilda. med mitt liv som insats. där jag ÅTERIGEN möts av en översnöad bil som behövde sig en omgång för att bli körbar. en timme senare än förväntat ramlar man flämtades, svettig och blöt in på födelsedagsfikat som tack och lov fick en på något bättre humör. jag är ledsen att behöva säga det, men fortsätter det att snöa som det gör nu, kommer ni inte se mig igen förrän till våren.
det är ett som är säkert.

så länge jag slipper vakna upp till detta en gång till så är jag nöjd.