i behov av kärlek och några näsdukar

har nu lyckats väcka mig själv ur mitt apatiska tillstånd och kravlat mig från sängen till soffan. kroppen skriker efter föda, hjärnan skriker glass. gissa en gång vad jag har ätit till lunch. har gång på gång ältat hur i hela friden jag kunde bli sjuk under denna helg, där försmaken på sommaren har varit ett faktum. och när jag väl kliver ut genom dessa dörrar igen, så lär jag se ut som ett spöke i jämförelse med resten av befolkningen=inte ok. har aldrig i mitt liv varit så sugen på gosaker, fetmat osv men juste. jag känner ju ingen smak. värt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0