JAG ÄLSKAR SOLEN, JAG ÄLSKAR VÅREN,
jag tror tamefan jag älskar asfalt också. har aldrig blivit så glad som när jag såg att snön äntligen lämnat vägarna här på moröbacke. ett äkta vårtecken om ni frågar mig, även fast jag vet att det kommer dröja fram till mitten på juni innan snön försvinner helt hrä uppe.
i helgen har det försigått massa kuligheter, festligheter på fredagen som bjöd på både det ena och det andra.
och igår när jag skulle till lisa inträffade någon mindre kuligt.
för det första så fick jag vänta på bussen från mb till stan i 15 min, hade just gett upp hoppet och börjat traska från busshållplatsen och givetvis så ser jag bussen komma körandes då. jag löper som en idiot och hinner med nöd och näppe stoppa fanskapet.jag som även var helt säker på att bussarna gick från stan till sunnanå på kvällen fick smaka på min egen medicin. och för att göra saken värre så hade jag inga pengar på mobilen, bestämmer mig för att gå till famme för att låna en telefon. Givetvis så är porten låst när jag kommer fram, jag blir panikslagen och ställer mig och börjar kasta snöbollar på fammes fönster. HUR lönlöst? hennes hörsel är ju inte den bästa
jag inser alltså att jag måste gå längst bort på sunnanå och börjar traskar med VÄLDIGT lätta steg (ljuvliga ironi). när jag kommit en bra bit på vägen så ringer dock mina kära vän och jag blir upplockad nån minut senare. det om något räddade min kväll!

lite sömn i helgen resulterar i att jag nu är så trött att jag itne vet vad jag ska ta mig till.
SLAFEN nu kommer jag
hadd