efter stora bekymmer med att använda bromsen i en väldigt brant
nerförsbacke gav jag upp och tog fart mot första bästa gräsplätt. där
gjorde jag ett snyggt magplask men fick iaf stopp på sattyget. tilda valde
iaf att ta med mig in på stadens gator, där jag inte kan ha sett ut som något
annat än världens största amatör, men det kan jag bjuda på. sedan frågar hon
mig om vi ska ta en sväng förbi psyket och ta den vägen. visst säger jag. dumt insåg
jag i efterhand. efter halva uppförsbacken börjar jag fundera om hon verkligen kan tycka
så illa om mig att hon vill se mig död. men oturligt nog för henne så överlevde jag iallafall.
nu sitter jag och inväntar den kommande träningsvärken som jag helst skulle vilja slippa.
vore ett mirakel om så vore fallet.